Thursday, August 31, 2006
human times
det finns ingenting som jag älskar så mycket som människor och att se hur olika vi kan se ut, bete oss, vara.
därför älskar jag det här:
paris vancouver helsingfors new york new york los angeles san francisco austin london berlin oslo stockholm stockholm warsawa moskva moskva tokyo shanghai singapore manila são paolo buenos aires buenos aires
kom sen och säg att världen inte är vacker. kom sen och säg att lika är bäst. lika är tråkigt. punkt slut. ¶ 4:26 PM 0 comments
därför älskar jag det här:
paris vancouver helsingfors new york new york los angeles san francisco austin london berlin oslo stockholm stockholm warsawa moskva moskva tokyo shanghai singapore manila são paolo buenos aires buenos aires
kom sen och säg att världen inte är vacker. kom sen och säg att lika är bäst. lika är tråkigt. punkt slut. ¶ 4:26 PM 0 comments
Wednesday, August 30, 2006
laughing out loud times
Krossa kapitalismen, jag menar nekrofilismen!
Restaurang Los Sombreros, Gävle
(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén).
Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?
Och så var även Djurpojken tillbaka från semestern!
Röda linjen mot Ropsten
(En pappa 40+ sitter med sin son 5+, som är väldigt bråkig. Tre säten bakom sitter en kortväxt person.)
Pappan: Om du inte kan sitta still i sätet så kan du väl ta och räkna hur många det är i vagnen?!
Pojken: Ja! (Går igenom vagnen och räknar och kommer sen tillbaka.)
Pappan: Nå, hur många var det då?
Pojken: Elva männniskor och en bäver!
oh man! www.tjuvlyssnat.se kan vara det roligaste någonsin... ¶ 4:01 PM 0 comments
Restaurang Los Sombreros, Gävle
(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén).
Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?
Och så var även Djurpojken tillbaka från semestern!
Röda linjen mot Ropsten
(En pappa 40+ sitter med sin son 5+, som är väldigt bråkig. Tre säten bakom sitter en kortväxt person.)
Pappan: Om du inte kan sitta still i sätet så kan du väl ta och räkna hur många det är i vagnen?!
Pojken: Ja! (Går igenom vagnen och räknar och kommer sen tillbaka.)
Pappan: Nå, hur många var det då?
Pojken: Elva männniskor och en bäver!
oh man! www.tjuvlyssnat.se kan vara det roligaste någonsin... ¶ 4:01 PM 0 comments
Saturday, August 26, 2006
gmail times
jepp. rumours are true - jag har gått och blivit med gmail. förmodligen inte en dag för tidigt.
¶ 12:06 AM 0 comments
Friday, August 25, 2006
"ahh good times"
"thank you dear, but you're number one on the amazing people list". jag älskar nano (obs! nonsexual crush). han är fantastisk, han får mig att må bra, att vara lycklig. och jag tror att jag har ungefär samma effekt på honom för vi har roligt ihop. till och med över msn, haha.
idag diskuterade vi hur man får fram en lista på vilka länder som är lyckligast (det finns en sån lista - kolla här: http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_13181415.asp). så här gick snacket:
by the way how do you measure happiness?
i have no idea....it is either something absolutely vague and absurd or something really really technical
i wonder if it's possible to work as a happy-people-measurer. and i wonder if THEY are happy...
indeed! should the people doing the studies be ACTUALLY happy, and if not...are they biased?
how can somebody put a "level" to happiness if they are not the happiest person in the world? and how would they know that?
true my dear friend. hmm, i think we're on to something big here...
it is all fake
so how do you become the "most happy people" - you bribe them? or what? where did sweden go so wrong? haha
maybe it's all a plan of the top 5 happiest countries listed that payed somebody to say they were the happiest so that their own citizens would not complain any more
interesting thought...
det är intressant. och det är intressant hur vi helt seriöst kan börja en oseriös diskution om det. men det är det jag älskar. det är så mycket jag älskar nu för tiden och det gör mig så glad. samtidigt är det så mycket jag saknar just nu. jag saknar alla fina människor som sommaren tillbringades med. för de var många och de var väldigt fina. väldigt.
min plan för framtiden ser just nu ut så här:
1. flytta till bergen med världens bästa kajsa
2. jobba ihop äckligt mycket pengar samtidigt som vi bor i en mysig lägenhet och lever ett fint liv
3. börja resa (och då ska jag åka från argentina ända upp till canada. jag ska hälsa på alla fina människor som jag saknar och jag ska äntligen få se sydamerika.)
4. sen är pengarna slut och jag börjar om från början igen. (eller så har jag fastnat någonstans på vägen. who knows?)
låter rätt okej - eller hur?
¶ 7:38 PM 0 comments
idag diskuterade vi hur man får fram en lista på vilka länder som är lyckligast (det finns en sån lista - kolla här: http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_13181415.asp). så här gick snacket:
by the way how do you measure happiness?
i have no idea....it is either something absolutely vague and absurd or something really really technical
i wonder if it's possible to work as a happy-people-measurer. and i wonder if THEY are happy...
indeed! should the people doing the studies be ACTUALLY happy, and if not...are they biased?
how can somebody put a "level" to happiness if they are not the happiest person in the world? and how would they know that?
true my dear friend. hmm, i think we're on to something big here...
it is all fake
so how do you become the "most happy people" - you bribe them? or what? where did sweden go so wrong? haha
maybe it's all a plan of the top 5 happiest countries listed that payed somebody to say they were the happiest so that their own citizens would not complain any more
interesting thought...
det är intressant. och det är intressant hur vi helt seriöst kan börja en oseriös diskution om det. men det är det jag älskar. det är så mycket jag älskar nu för tiden och det gör mig så glad. samtidigt är det så mycket jag saknar just nu. jag saknar alla fina människor som sommaren tillbringades med. för de var många och de var väldigt fina. väldigt.
min plan för framtiden ser just nu ut så här:
1. flytta till bergen med världens bästa kajsa
2. jobba ihop äckligt mycket pengar samtidigt som vi bor i en mysig lägenhet och lever ett fint liv
3. börja resa (och då ska jag åka från argentina ända upp till canada. jag ska hälsa på alla fina människor som jag saknar och jag ska äntligen få se sydamerika.)
4. sen är pengarna slut och jag börjar om från början igen. (eller så har jag fastnat någonstans på vägen. who knows?)
låter rätt okej - eller hur?
¶ 7:38 PM 0 comments
Wednesday, August 23, 2006
working times
har jobbat idag. första gången sen den 16e juni (på en höft). än en gång insåg jag att jag inte är gjord för sånt här. mådde dåligt hela morgonen för att jag skulle jobba. det känns som ett sånt slöseri. slöseri med tid, med liv. det känns som att det finns så mycket bättre saker att göra än att arbeta. (undrar om det finns ett jobb jag kan trivas med längre än en vecka?) iallafall, mitt jobb går ut på att plocka disk från brickor i brickvagnar. (det är faktiskt inte lika tråkigt som det låter!). det är helt okej, iallafall i fyra dagar som det handlar om denna gången men som vanligt är det inget jag skulle villja jobba med. vilket osökt leder mig in på nästa ämne;
vad är bäst: att rikta in sig på något seriöst och faktiskt göra något för världen eller att ta småjobb här och var och verkligen leva?
diskuterade detta med kloka martin häromdagen. vi kom självklart inte fram till något - frågan är för svår. är det en skyldighet att göra något för världen om man kan? eller är det en skyldighet att göra sitt bästa för att iallafall försöka vara lycklig? jag tror nog att man kan vara lycklig för att man gör nytta, gör skillnad, jobbar med något man verkligen brinner för. men jag tror också att risken är att man fastnar i någonslags slentrian. man har pluggat en 5-10, kanske till och med 15, år och sen blir man begraven i jobb och missar livet. (man kanske tillochmed missar medkänslan, glöden för det ämne man en gång brann för kanske har slocknat och så sitter man där. med världens sorger på sina axlar och mår kass.) jag tror också att de som är de absolut lyckligaste människorna är de som lever som de vill, för dagen, i miljöer där de trivs (där de älskar och älskas). sen vet jag att det nog är en omöjlighet att leva så för alltid. (men ändå - tänk om det går?). och att det är förbannat svårt att hitta någon som är villig att dela sitt liv med en och leva på detta sätt. men om det gick - skulle det inte vara fantastiskt? eller skulle man bara få skuldkänslor för att man inte gjorde allt det där man hade kunnat göra för att göra världen iallafall lite bättre?
who knows? ¶ 10:42 PM 0 comments
vad är bäst: att rikta in sig på något seriöst och faktiskt göra något för världen eller att ta småjobb här och var och verkligen leva?
diskuterade detta med kloka martin häromdagen. vi kom självklart inte fram till något - frågan är för svår. är det en skyldighet att göra något för världen om man kan? eller är det en skyldighet att göra sitt bästa för att iallafall försöka vara lycklig? jag tror nog att man kan vara lycklig för att man gör nytta, gör skillnad, jobbar med något man verkligen brinner för. men jag tror också att risken är att man fastnar i någonslags slentrian. man har pluggat en 5-10, kanske till och med 15, år och sen blir man begraven i jobb och missar livet. (man kanske tillochmed missar medkänslan, glöden för det ämne man en gång brann för kanske har slocknat och så sitter man där. med världens sorger på sina axlar och mår kass.) jag tror också att de som är de absolut lyckligaste människorna är de som lever som de vill, för dagen, i miljöer där de trivs (där de älskar och älskas). sen vet jag att det nog är en omöjlighet att leva så för alltid. (men ändå - tänk om det går?). och att det är förbannat svårt att hitta någon som är villig att dela sitt liv med en och leva på detta sätt. men om det gick - skulle det inte vara fantastiskt? eller skulle man bara få skuldkänslor för att man inte gjorde allt det där man hade kunnat göra för att göra världen iallafall lite bättre?
who knows? ¶ 10:42 PM 0 comments
Tuesday, August 22, 2006
learning times
ibland kommer stunder/äventyr/upplevelser man lär sig väldigt mycket genom. hela den här sommaren har varit sådan. jag har lärt mig så mycket att jag förmodligen inte ens insett hälften (men de delarna jag vet om är jag väldigt glad över.) mycket är sånt som man kan tycka att jag redan borde insett/lärt mig. men ibland tar det längre tid än det borde.
jag har lärt mig:
- att jag duger som jag är. den här sommaren har jag träffat galet många fantastiska människor som visat att de tycker om mig precis som jag är. det känns helt underbart.
- att jönköping (och folket som finns här) egentligen inte betyder någonting.
- att det inte är något fel på att vara lycklig.
- att ta vara på (och njuta av) de situationer som gör mig lycklig.
- att det är okej att slösa ibland, man behöver inte vara dumsnål.
- att titta på kort på mig själv och kunna hitta några som jag kan säga är "okej".
- att det finns människor som vinner mitt hjärta helt och fullt på endast två dagar.
- att vara ärligare mot både mig själv och mina medmänniskor.
- att inse & acceptera att jag verkligen är en känslomänniska och ibland går jag in i väggen väldigt plötsligt.
- att visa mina känslor (även om de är negativa) istället för att desperat försöka dölja dem.
- att följa min intuition, att jobba för det jag vill & att lyssna till känslan i magen.
- att "daily hugs" får mig att må kanon. likaså ett peppande ord, en puss på kinden eller en lapp på huvudkudden.
- att jag är bra på det jag gör.
- att lägga till "times" efter allting. good times, crazy times, nasty times, jamaican times, drunk times, happy times etc. funkar på allt!
- att jag efter tågluffen (och självklart cisv-äventyren) på något sätt blivit "immun" för vad folk tycker och tänker om mig. det känns som att inget kan få ner mig nu. det bara rinner av. självklart finns det undantag men på det stora känner jag mig fylld av ett nytt slags självförtroende.
känns som ett helt okej facit för min sommar. ¶ 7:41 PM 0 comments
jag har lärt mig:
- att jag duger som jag är. den här sommaren har jag träffat galet många fantastiska människor som visat att de tycker om mig precis som jag är. det känns helt underbart.
- att jönköping (och folket som finns här) egentligen inte betyder någonting.
- att det inte är något fel på att vara lycklig.
- att ta vara på (och njuta av) de situationer som gör mig lycklig.
- att det är okej att slösa ibland, man behöver inte vara dumsnål.
- att titta på kort på mig själv och kunna hitta några som jag kan säga är "okej".
- att det finns människor som vinner mitt hjärta helt och fullt på endast två dagar.
- att vara ärligare mot både mig själv och mina medmänniskor.
- att inse & acceptera att jag verkligen är en känslomänniska och ibland går jag in i väggen väldigt plötsligt.
- att visa mina känslor (även om de är negativa) istället för att desperat försöka dölja dem.
- att följa min intuition, att jobba för det jag vill & att lyssna till känslan i magen.
- att "daily hugs" får mig att må kanon. likaså ett peppande ord, en puss på kinden eller en lapp på huvudkudden.
- att jag är bra på det jag gör.
- att lägga till "times" efter allting. good times, crazy times, nasty times, jamaican times, drunk times, happy times etc. funkar på allt!
- att jag efter tågluffen (och självklart cisv-äventyren) på något sätt blivit "immun" för vad folk tycker och tänker om mig. det känns som att inget kan få ner mig nu. det bara rinner av. självklart finns det undantag men på det stora känner jag mig fylld av ett nytt slags självförtroende.
känns som ett helt okej facit för min sommar. ¶ 7:41 PM 0 comments
lovely times
vissa saker får en att må bra inombords. detta är en sådan sak. den här filmen gör mig så lycklig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. all you need is love! ¶ 6:42 PM 0 comments
vissa saker får en att må bra inombords. detta är en sådan sak. den här filmen gör mig så lycklig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. all you need is love! ¶ 6:42 PM 0 comments
back in business times!
jag har saknat blogspot. blogspot är så mycket bättre än blogg.se. blogspot är där jag vill vara och därför är jag nu tillbaka här. heja blogspot!
¶ 5:36 PM 0 comments
