Wednesday, August 23, 2006
working times
har jobbat idag. första gången sen den 16e juni (på en höft). än en gång insåg jag att jag inte är gjord för sånt här. mådde dåligt hela morgonen för att jag skulle jobba. det känns som ett sånt slöseri. slöseri med tid, med liv. det känns som att det finns så mycket bättre saker att göra än att arbeta. (undrar om det finns ett jobb jag kan trivas med längre än en vecka?) iallafall, mitt jobb går ut på att plocka disk från brickor i brickvagnar. (det är faktiskt inte lika tråkigt som det låter!). det är helt okej, iallafall i fyra dagar som det handlar om denna gången men som vanligt är det inget jag skulle villja jobba med. vilket osökt leder mig in på nästa ämne;
vad är bäst: att rikta in sig på något seriöst och faktiskt göra något för världen eller att ta småjobb här och var och verkligen leva?
diskuterade detta med kloka martin häromdagen. vi kom självklart inte fram till något - frågan är för svår. är det en skyldighet att göra något för världen om man kan? eller är det en skyldighet att göra sitt bästa för att iallafall försöka vara lycklig? jag tror nog att man kan vara lycklig för att man gör nytta, gör skillnad, jobbar med något man verkligen brinner för. men jag tror också att risken är att man fastnar i någonslags slentrian. man har pluggat en 5-10, kanske till och med 15, år och sen blir man begraven i jobb och missar livet. (man kanske tillochmed missar medkänslan, glöden för det ämne man en gång brann för kanske har slocknat och så sitter man där. med världens sorger på sina axlar och mår kass.) jag tror också att de som är de absolut lyckligaste människorna är de som lever som de vill, för dagen, i miljöer där de trivs (där de älskar och älskas). sen vet jag att det nog är en omöjlighet att leva så för alltid. (men ändå - tänk om det går?). och att det är förbannat svårt att hitta någon som är villig att dela sitt liv med en och leva på detta sätt. men om det gick - skulle det inte vara fantastiskt? eller skulle man bara få skuldkänslor för att man inte gjorde allt det där man hade kunnat göra för att göra världen iallafall lite bättre?
who knows? ¶ 10:42 PM
vad är bäst: att rikta in sig på något seriöst och faktiskt göra något för världen eller att ta småjobb här och var och verkligen leva?
diskuterade detta med kloka martin häromdagen. vi kom självklart inte fram till något - frågan är för svår. är det en skyldighet att göra något för världen om man kan? eller är det en skyldighet att göra sitt bästa för att iallafall försöka vara lycklig? jag tror nog att man kan vara lycklig för att man gör nytta, gör skillnad, jobbar med något man verkligen brinner för. men jag tror också att risken är att man fastnar i någonslags slentrian. man har pluggat en 5-10, kanske till och med 15, år och sen blir man begraven i jobb och missar livet. (man kanske tillochmed missar medkänslan, glöden för det ämne man en gång brann för kanske har slocknat och så sitter man där. med världens sorger på sina axlar och mår kass.) jag tror också att de som är de absolut lyckligaste människorna är de som lever som de vill, för dagen, i miljöer där de trivs (där de älskar och älskas). sen vet jag att det nog är en omöjlighet att leva så för alltid. (men ändå - tänk om det går?). och att det är förbannat svårt att hitta någon som är villig att dela sitt liv med en och leva på detta sätt. men om det gick - skulle det inte vara fantastiskt? eller skulle man bara få skuldkänslor för att man inte gjorde allt det där man hade kunnat göra för att göra världen iallafall lite bättre?
who knows? ¶ 10:42 PM
