Friday, June 15, 2007
jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen nuförtiden. men mitt liv går på repeat;
vakna, jobba, äta, sova, vakna, jobba, äta, sova dag ut och dag in. ed jämna avbrott för socialt umgänge. så kul är det. men jag ska faktiskt inte gnälla, alla utekvällar, fikastunder, promenader och så vidare är väldigt fina & trevliga. men trots det börjar jag känna mig redo att åka vidare.
samtidigt befinner jag mig i ett inre kaos utan dess like. bara tanken att om drygt en vecka sätter jag mig på ett plan till sydamerika för att alldeles ensam ta mig från buenos aires till bogota är både fantastisk, oerhört skrämmande och extremt ofattbar. jag vet att det kommer att gå bra, förhoppningsvis mer än så men sanningen att säga är jag livrädd. absolut livrädd.
bokade precis biljetten mellan salvador och bogota. känner mig lite lugnare nu. klarar jag bara av att ta mig till salvador innan den 21 juli så är jag säker. inte ensam längre och jag kommer att komma till colombia (iochförsig genom att passera sao paolo & lima på vägen, men ändå).
gisses. stackars martin fick lyssna på min förtidsångest hela fikan ikväll. jag försöker att få panik redan nu så är det överstökat sen men det går helt ärligt sådär. jag har ju inte fattat än. inte alls. jag ska verkligen åka. snälla någon - slå mig! hårt! ¶ 12:08 AM
vakna, jobba, äta, sova, vakna, jobba, äta, sova dag ut och dag in. ed jämna avbrott för socialt umgänge. så kul är det. men jag ska faktiskt inte gnälla, alla utekvällar, fikastunder, promenader och så vidare är väldigt fina & trevliga. men trots det börjar jag känna mig redo att åka vidare.
samtidigt befinner jag mig i ett inre kaos utan dess like. bara tanken att om drygt en vecka sätter jag mig på ett plan till sydamerika för att alldeles ensam ta mig från buenos aires till bogota är både fantastisk, oerhört skrämmande och extremt ofattbar. jag vet att det kommer att gå bra, förhoppningsvis mer än så men sanningen att säga är jag livrädd. absolut livrädd.
bokade precis biljetten mellan salvador och bogota. känner mig lite lugnare nu. klarar jag bara av att ta mig till salvador innan den 21 juli så är jag säker. inte ensam längre och jag kommer att komma till colombia (iochförsig genom att passera sao paolo & lima på vägen, men ändå).
gisses. stackars martin fick lyssna på min förtidsångest hela fikan ikväll. jag försöker att få panik redan nu så är det överstökat sen men det går helt ärligt sådär. jag har ju inte fattat än. inte alls. jag ska verkligen åka. snälla någon - slå mig! hårt! ¶ 12:08 AM
